Du kan ladda ned ett periodiskt system som PDF-fil.

Det periodiska systemet är ett strukturerat sätt att visa på samband och likheter mellan de olika grundämena. Dmitrij Mendelejev uppfanns det när han skapade en tabell där han grupperarade ämnen med likartade kemiska egenskaper tillsammans. Han insåg snart att om han kunde sätta upp den i en ordning baserat på deras atommassor i en tabell stämde detta väl med de kemiska egenskaperna¹⁾.

Det periodiska systemet är ordnat i grupper²⁾ och perioder³⁾. Allmänt kan sägas att grupperna har likartade kemiska reaktioner, medan perioderna snarast har svagare trender vad gäller metallegenskaper, elektronegativitet och atomstorlek.

De vertikala grupperna är ämnen med samma antal valenselektroner: grupp 1 har en valenelektron, grupp 2 har ttvå valenelektroner, grupp 13 tre, osv. Systemet blir lite mer svårtolkat p.g.a. övergångsmetallerna, som är en grupp metaller där nya elektroner hamnar i det näst yttersta elektronskalet snarare än i det yttersta⁴⁾.

I den vänstra halvan av periodiska systemet blir egenskaperna kraftigare desto längre ned i gruppen man kommer, medan i den högra halvan ökar de istället ju längre upp man kommer. Detta kommer sig av att de i vänstra halvan vill släppa 1–2 elektroner, och ökande antal elektronskal gör detta lättare. Samma princip gäller på höger sida: mindre antal elektronskal gör att de överst är bättre på att attrahera elektroner. Detta avspeglar sig i ämnenas elektronegativitet som är högre i den övre delen av en grupp än i den lägre.

Perioderna är ämnen med samma antal elektronskal. Detta medför att vissa egenskaper ändras systematiskt inom en period

• Atomradien minskar åt höger p.g.a. att fler protoner attraherar elektroner på ungefär samma avstånd.
• Elektronegativiteten ökar åt höger inom en period av samma skäl som atomradiens minskning.
• Metallegenskaperna blir tydligare åt vänster då dessa lättare släpper ifrån sig elektroner.