Organisk kemi är kolföreningarnas kemi, och är grunden till biokemin (alltså kemin i de levande organismerna).

Isomeri (huvudsida)

Många organiska föreningar uppvisar isomeri, och i levande organismer är det normalt bara en av de olika isomererna som är biologiskt aktiv (eller så har de helt olika effekter). Detta gör att det kan vara extremt viktigt att hålla reda på detta för t.ex. läkemedelsforskning.

De olika formerna av isomeri som förekommer är strukturisomeri, ställnings- eller positionsisomeri, funktionsisomeri, cis-trans isomeri samt spegelisomeri.

Baserat på vilka funktionella grupper ett ämne har tillhör den olika ämnesklasser, som t.ex. karboxylsyror eller alkoholer.

Se även alkaner (huvudsida)

De enklaste organiska föreningarna är alkanerna, som är enkla föreningar med bara kol och väte och enbart enkelbindningar. De har en formel som följer mönstret C_nH_2n+2. Deras namn har ändelsen “-an”.

Alkaner kan även bilda ringar. Dessa kallas då för cyklolakaner, coh har summaformeln C_nH_2n

[]

När vi introducerar dubbel- eller trippelbindningar i ett kolväte får vi ett omättat kolväte: det är in “mättat” på väte. Beroende på vilket ämne det är får ämnet så klart annorlunda egenskaper.

Se även alkener (huvudsida)

Alkener liknar alkanerna, men har (minst) en dubbelbindning. De har namn som slutar på -en, och en formel med mönstret C_nH_2n. Exempel på en alken är eten (C₂H₄) och propen (C₃H₆)

Se även alkyner (huvudsida)

Alkyner är även de föreningar som liknar alkaner, men de har (minst) en trippelbinding. Namn med ändelsen -yn, och en formel som följer regeln C_nH_2n-2

Arener är kolväten med delokaliserade elektroner. Det enklast ämnet i gruppen är bensen, C₆H₆, där kolatomerna sitter i en ring, med en väteatom på varje kolatom. Man trodde först att det rörde sig om att varannan bindning var dubbel och varannan enkel, men det visade sig snart att så inte var fallet: överskottselektronerna är jämnt utspridda mellan alla kolatomerna, med andra ord delokaliserade.

Organiska föreningar som har en “-OH” grupp i sig kallas för alkoholer. De får ändelsen “-ol”: etanol är alltså den alkohol man får om man byter ut ett väte i en etan-molekyl mot en OH-grupp.

En amin har en -NH₂ grupp bunden till sig.

När alkoholer oxideras ofullständigt bildas olika karbonylföreningar. Vilken typ av karbonylföreningar som bildas beror på om alkoholen var primär, sekundär.

Aldehyderna kan i sin tur oxideras vidare till en karboxylsyra. Detta känner du säkert igen från nedbrytningen av etanol i kroppen (etanol → etanal → etansyra)

Se även Karboxylsyror (huvudsida)

[]

Organiska syror har en karboxylgrupp – -COOH – där en av de två syre-atomerna är dubbelbundet till kolet, och det även sitter en OH-grupp på samma kol. Dessa kan släppa vätet som sitter på OH-gruppen i form av en vätejon, och får därmed sina sura egenskaper.

Ett antal karboxylsyror är flerprotoniga. exempel på detta är bland annat

• Etandisyra som är mer känd som oxalsyra är ett ämne som många växter producerar för att minska risken att bli uppäten. Du känner säkert till den från rabarberns och harsyrans syrliga smak, och den kan i stora doser orsaka njurproblem.
• Citronsyra är en treprotonig karboxylsyra med det systemiska namnet 2-Hydroxypropyl-1,2,3-trikarboxylsyra. Den har även en hydroxylgrupp. []

Alla organiska syror är svaga syror.

[]

Se även estrar (huvudsida)

En ester består av två kolväten som sitter ihop med en -CO-O- brygga. De får namn med syran först, sedan alkoholen och sist ändelsen -oat. Deras formel skrivs t.ex. CH₃CH₂CO₂CH₂CH₂CH₃

Estrar används mycket som smaksättare till godis och glass, men även som lösningsmedel inom industrin. Det kan även vara värt att påpeka att triglycerider är estrar av fettsyror och glycerol (en flervärd alkohol)

Om en karboxylsyra har minst fyra kolatomer räknas den som en fettsyra. Fettsyrorna är basen i våra fetter, som är viktiga för allt levande.