[] Det finns fyra kvävebaser som används i DNA: adenin, tymin, cytosin och guanin (oftast förkortat till A, T, C och G). Dessa bildar par så att adenin endast binder till tymin (med två vätebindningar), medan cytosin binder med tre vätebindningar till guanin.

Kvävebaserna binder till ett socker (deoxyribos för DNA, ribos för RNA) och bildar därmed en nukleosid, som i sin tur kan fosforyleras till en nukelotid¹⁾.

I RNA finns samma kvävebaser som i DNA med ett undantag: kvävebasen tymin är ersatt av uracil, som bilder på samma sätt (m.a.o. till adenin).

[]

Kväebaserna binds samman med vätebindningar, tre mellan cytosin och guanin och två mellan adenin och tymin.