Nervcellerna är celler i nervsystemet vars funktion är att överföra information från en del av kroppen till en annan, eller att ta in information och föra den vidare (t.ex. olika känselceller i huden). Utseendet på en nervcell är mycket variabelt, men de har alla en cellkropp, dendriter, en axon och synapser som förbinder den med andra celler. Hos ryggradsdjuren omges axonerna av myelin.

[]

Nervcellerna kan se ut på många olika sätt, bilden ovan skall betraktas som schematisk. Till exempel kan axonen ha mycket olika längd, och både dendriterna och axon-terminalerna kan variera stort i antal (upp till tusentals i det centrala nervsystemet).

Dendriterna tar emot signaler utifrån. På dessa finns det mestadels jonkanaler som styrs av bindningen av ligander¹⁾, men har en del spänningsreglerade jonkanaler.

Den första delen av axonen kallas för det intiala segmentet. Där finns cellens största koncentration av spänningsstyrda jonkanaler.

Det är denna del där det avgörs om en signal skall skickas vidare längs axonen eller inte. Signalerna från dendriterna summeras här.

Axonen är ofta den längsta delen av cellen²⁾, och täcks av schwanncellernas myelin. På axonen finns det främst spänningsreglerade jonkanaler

Schwanncellerna är en form av gliacell som bildar myelin runt axonen. Schwanncellerna hittar du enbart i det perifiera nervsystemet, i det centrala nevsystemet finns istället en annan gliacell, oligodendrocyterna som i stort fyller samma funktion.

Schwanncellerna skapar ett stort antal lager av myelin, alltså cellmembran. Detta ger en elektrisk isolering av axonen, vilket ger en stor ökning av nervimpulsernas hastighet.

Mellan schwanncellerna finns ranviernoderna.

Är mellanrummet mellan schwanncellerna på en myelinerad axon. Det är i dessa områden som de spänningsstyrda jonkanalerna är koncentrerade

Runt cellkroppen sitter ett antal dendriter, som antingen tar emot signaler från andra nervceller eller – om det är en sensorisk nerv – skapar dem baserat på olika stimuli. Dessa summeras sedan i cellen, och om den är stark nog vid det initiala segmentet skickas den vidare längs axonen.

I änden av axonen sitter en eller flera axonterminaler, Dessa kan vara flera tusen i CNS³⁾, men är oftast mer begränsade i i antal i det perifiera nervsystemet. På dessa sitter axonterminalerna (eller synapser) där signalerna överförs till nästa nervcell eller annan mottagarcell.